Bloggen vaknar ur vintervilan

Sköna maj välkommen till vår bygd igen, tralala!
Nu är det hög tid att kicka igång Torparkärringens blogg som legat nere i något som närmast kan beskrivas som vinterdvala. Våren är definitivt här och nedräkningen har börjat till att få vintern städad ur torpet. Den senaste veckan som bjudit på strålande sol har jag längtat efter torpet varje dag, efter min kära vedspis, efter utedass, höga tallar och skogsdoft. Men men, det är bara att ge sig till tåls tills att tillfälle finns att åka. 
 
Så vad har då en liten kärring sysslat med hela långa vintern? Ja, ni som följer på Instagram har som vanligt haft löpande betraktelser från en kärrings vedermödor och glädjeämnen, på sista tiden dock lite extra vedermödor. Hua. Men, men. Positivt tänkande och lite jäklaranamma så blir det nog bra. 
 
 
 
Årets första inlägg kommer att bli lite sammanfattning av det som lagts upp på Insta, så ni som redan läst där får väl hoppa över eller blunda. Känns ju galet att uppfinna hjulet två gånger så att säga, så det blir lite återbruk vilket i och för sig är modernt och bra. Och jag har en känsla av att det hela blir en lång historia för det finns mycket att säga. Vill ni hänga med så hämta en kopp kaffe så åker vi!
 
Så var börjar man? Ja, ni har nog redan anat att en hel del handarbete blivit uträttat. Vill man behålla sinnesfriden och inte bli alltför galen så är en stickning om dagen det som behövs för att hålla en i form. Den här vintern har dock bjudit på en rad olika typer av handarbeten; jag har lärt mig väva, jag har stickat, virkat, broderat och även lärt mig sy! Rena rama terapin. 
 
Jag har alltså lärt mig att väva, och det är bland det roligaste jag gjort! Det här är en liten bordsvävstol, en rigid heddle loom kallas den. Det är en ganska galen historia egentligen. Jag hade lust att lära mig att väva, så jag googlade en hel del på olika vävstolar och metoder, gick med i grupper på FB etc. Och jag är ju så där, spontanitet, nej tack, det måste planeras på längden och tvären. Till slut fick väl min själ nog av allt daltande, så en morgon när jag vaknade hade jag en svag minnebild av att jag suttit på sängkanten med mobilen mitt i natten och beställt en vävstol. Jo då, mycket riktigt. Loggade in på min mail och där stod, "Tack för din beställning av Rigid Heddle Loom". Herregud, man får skaffa skärmlås för att skydda sig från sig själv hahah! Men nu är vävstolen hos mig och jag började med att väva kökshanddukar. De är inte helt perfekta, men tant Hilda, det kommer!! 
 
 
Sedan har jag stickat och virkat diverse sjalar...
 
 
 
Jag har stickat ett antal koftor till folk och fä.
 
 
 
Jag har sytt en klänning (nr två är på gång) och en tygväska med inspiration från serien A Handmaids Tale. 
 
 
 
Sedan har jag börjat med en helt ny sak: släktforskning. Det är egentligen min syster som släktforskar sedan många år men då hon kört fast på en person som försvunnit ur de svenska registren så vaknade min detektivanda. Och det där var verkligen min grej, jag älskar att lusläsa register. Har varit på Kungliga biblioteket och forskat, sökt via olika sajter på nätet och till slut lyckats lokalisera släkt i USA. Så himla roligt. Det där med släktforskningen är en halv roman så det lämnar jag till ett annat tillfälle :) 
 
 
Jaa, vad mer? Jo jag har gått med i kör och även gått en skrivarkurs! Båda sakerna så roliga. Jag älskar att sjunga och skrivarkursen har varit en tanke sedan länge. Kursen har varit på distans via Jönköpings Universitet och den blir helt klar nu i dagarna. Jag har redan sökt nya kurser till hösten för så här inspirerad har jag inte känt mig på länge, så kul att lära nytt. Men, vad är då vedermödorna jag pratade om i början? Vet ni, just här och nu ska vi inte slösa energi på det. Men åh, nu kom jag ju på! Jag måste få visa er en till galen idé som jag haft :) Sedan januari har jag varje dag lagt upp #dagenskopp på Instagram med diverse betraktelser. Jag är nu på kopp 108.... oj då. Här är några av kopparna:
 
 
 
 
 
 
Så. Det var nog det hela. Det finns säkert mer att säga men jag ska inte trötta ut er. Jag måste säga att det känns bra att väcka upp bloggen igen. Torparkärringen + bloggen = Glädje :) 
Vi hörs snart igen, och skriv gärna en hälsning, då blir jag så glad!
1 Annika:

skriven

Kul att du är tillbaka.
Du måste ha några gigantiska köksskåp med alla dessa koppar 😊

Svar: Tack Annika! Haha, jaa, kopparna... tur att jag bara har en av varje :) Jag staplar dem bra ;)
Torparkärringen

Kommentera här: