Funderingar kring torpliv

Tänk att jag sover så bra här i torpet! Jag är i och för sig en person som tack och lov inte har sömnproblem men det är något visst med att sova här. Jag brukar tänka på alla andra som någon gång genom tiderna sovit här. Eftersom det var en fäbod från början brukar jag fundera på om det var lite spännande för de som gick med djuren hit på vall. Lite avbrott från vardagen. 


Jag läste en väldigt fin bok/tidskrift när jag för ett par år sedan var i Furudal, på Ärteråsens fäbod, och vaktade kor. Den handlade om fäbodlivet förr. Man hade intervjuat de som mindes denna tid, väldigt inspirerande. Framför allt kvinnorna bar på så mycket kunskap kring självhushållning. Man tog tillvara. Man utvecklade. Planerade. 

När jag är här i mitt lilla torp så tänker jag på hur alla saker vi tar som för givet idag, egentligen är en stor lyx och gåva. Ta bara en sådan sak som den dagliga duschen. När jag imorse gick ut med min bunke, varmvatten, handduk och schampo så tänkte jag på tiden förr. Hur de hade det. 

Och mitt i det enkla så kändes allt så väldigt genuint på något sätt. 


Någon timme efter hårtvätten så öppnade himlen sig och det öste ner. Inte lång stund, men tillräckligt för att jag skulle börja med ett inomhusprojekt. Skåpen som jag började måla i höstas fick ett till lager färg. Mitt färdiga kök/ storstuga närmar sig! När man fixar är det inte bara tjusigt. Det mesta är överbelamrat med prylar. Det är vattendunkar. Penslar. Kaffekoppar. Det är inte tjusigt. Men det är livet. 

Hela dagen idag har jag haft känslan av att det jag gör är "på riktigt". Man kan inte sätta fingret på vad det är. Men det är någonting inom en, en känsla, som säger... Fortsätt! Det var en tidigare kollega till mig som på ett sätt myntade uttrycket att något är på riktigt. Han gick bort för ett par år sedan...alldeles för tidigt. Men jag minns såväl hur vi brukade titta på varann där på kontoret, flera stycken, och säga att det här, det var på riktigt! Något genuint. Stort eller smått, men det var äkta! Och här i torpet... Ja. Det är på riktigt!


Så vad är det här? En kruka med lite sommarblommor? Men vet ni vad.... Det är mer är "bara" blommor! Just när jag plockade dem var det värme. Solsken. En kärleksfull hund som skuttade. Nakna fötter i gräset, fötter som vägrar vara rädda för ormar. Det var tankar om en härlig sommartid. Om att göra torpet välkomnande. Och med en genuin känsla av att det vi gör, stort som smått, har betydelse. 


1 Anonym:

skriven

Det är livskvalitet..

Svar: Verkligen! :)
Torparkärringen

Kommentera här: