I väntan på jubileum...
Tänk att det imorgon gått ett helt år sedan jag klev in i stugan med nyckeln i min hand. Nybliven torpägare. Jag fattar inte riktigt vart tiden tagit vägen... Det är också ibland svårt att ta in att jag faktiskt har ett torp. Jag hade letat så himla länge men det var hela tiden något som inte klaffade; antingen avståndet, eller att jag inte fick rätta känslan. Allt som oftast var det så att ekonomin sade stopp. Till och med på lite mindre stugor kunde det bli en galen budgivning som jag inte hade möjlighet att vara med på. Och så dök det här upp. Torpet med stort T. Så fort jag såg bilden på hemnet så visste jag att Ja! Jag måste åka på visning!
Så mycket har blivit gjort det här året. Snickra. Gräva. Spika. Skruva. Städa. Måla. Tömma brunn. Bygga loft med trapp. Rensa dass. Klippa gräs. Stapla ved. Ta ner sly. Släpa skrot. Lära sig sköta vedspis, fotogenlampor och fotogenkök. Samla regnvatten. Skura trasmattor. Plantera.
Framför allt har det varit ett år då jag fått veta på riktigt att jag har så fina vänner och släktingar. Utan all hjälp skulle jag varken fått så mycket gjort eller haft så trevligt och mysigt under tiden! Oavsett om just du hälsat på, spenderat dagar med att hjälpa mig jobba, hittat Torparkärringen på nätet eller följer bloggen/Instagram av annan anledning....Tack! Det värmer mig att veta att mina rader kan vara till nöje för andra. I den här bloggen händer inga världssensationer. Det är inga nakenchocker. Inga skandaler. Men en och annan tår kan det vara. Funderingar. Betraktelser. Men framför allt är det nog så enkelt och simpelt att det bara är Livet. Livet utan krusiduller. Lite galet. Totalt prestigelöst. Och helt och hållet äkta torparglädje!
skriven
Hej! Vilken fantastiskt blogg 😊 jag har läst ikapp alla inlägg nu och jag trivs här, verkligen ❤ vilket härligt torp du har. Tack för att du delar med dig.